Nu går det fort...

Ska jobba inatt. Men har varit iväg och hållt träning innan, stängslat lite ute, tvättat (fattar inte vart all tvätt kommer ifrån), försökt tämja mina vilda kattungar, sett till att lilla Brian fått åka hem till Sundsvall igen, slagit på en tappsko...

Och inte nog med det. Igår började det inredas i en av de tomma alkoverna här uppe. Ska bli barnrum. Så nu har jag slipat, spacklat och slipat och spacklat lite till. Dragit bort alla fula elkablar, målat taket. Målat taket en gång till. Och nu tror jag att jag måste ta det ännu en gång...
Sedan ska det väljas tapeter. Blir väl kanske i helgen om tid finns. Måste ta bort och måla alla lister också bara, och så fönstret.

Ja nu går det fort.

Skulle varit trevligt att få uppleva sommaren lite också dock, men det kommer ju fler somrar. En vän till mig ville ha med mig på badtur med hästarna. Jag fick suckande tacka nej.

Ja nu går det fort.

Dags att skynda iväg och jobba.

Ja nu går det fort.

Älskade vän

Jag har mött min själsfrände.

I dig ser jag mig själv.

I dig kan jag le åt mig själv.
I dig kan jag finnas för mig själv
I dig kan jag älska mig själv.

Genom dig kan jag se.
Genom dig kan jag känna.
Genom dig kan jag förstå.

Inför dig kan jag vara mig själv.
Inför dig kan jag vara vacker.
Inför dig kan jag vara allt.

Framför dig kan jag ta emot.
Framför dig kan jag lyckas.
Framför dig kan jag leva ut.

Med dig kan jag se en tro.
Med dig kan jag se ett hopp.
Med dig kan jag se en kärlek.

För dig kan jag älska.
För dig kan jag ge.
För dig kan jag göra allt.

I dig ser jag mig själv.


Du är en spegel för mig i min framtid. Du är en spegel för mig i min dåtid. Du är en spegel för mig nu.

Tack för att du finns J älskade vän.

Lyssna, varje ord för dig

Känn, varje ord i dig

Exkommunicera

Sitter här och funderar...

Exkommunicera betyder bannlysa. Visste ni det?

Man lär sig något nytt varje dag. Och jag törstar efter att få lära mig nya saker. Möta nya människor. Känna nya krafter under mina fotsulor.

Så är det.

Dagen efter i E-tuna

Dag tre helg nummer 30.
Ja, dagen efter dagen då jag vågade låta bli att vägra vatten...

Våga låta bli att Vägra Vatten dagen avslutades på ett utomordentligt sätt med fem raka förluster i spel för lilla mig. Och vet ni.
Jag vågade vara förlorare också!
Det ni!

Dock blev det mer tid för intag av andra mindre vattenhaltiga drycker för mig som förlorade allt jag gav mig in i.

By the way...
TAKTIKDUELLEN är ett av de mest dumma spel som någonsin uppfunnits JENS. Till nästa gång får du i uppdrag att uppfinna ett spel där en sådan som mig (blond, blåögd och mindre intelligent person) vinner istället. Deal?
Var bara tvungen att upplysa världen om det...



Och dagen efter Våga låta bli att Vägra Vatten dagen fångades de lite mer intelligenta på bild.

En av bovarna i dramat

Rutinerad planering

Dag två helg nummer 30.
Värmebölja i all ära...

Och vet ni vad lilla jag hade planerat in just den varmaste helgen på hela året? (Jag vågar tro att det kommer vara det)

Paddla kajak ute på Mälaren! Rutinerat av mig? Jag vet! *blink*

Efter en genomgång och lite nervositet över hur snabbt den skulle välta kom vi iväg, alla sex plus vovve! Maria hade förberett allt och packat med underbara laxmackor och hemmagjord pastasallad. Gissa om jag kände mig bortskämd?

Döm om min förvåning när det inte heller var jag som lyckades välta kajaken först. Grattis JENS!

Döm om min förvåning när det inte heller var jag som lyckades vinna kajakracet. Grattis JOCKE!

Döm vidare om min förvåning när det inte heller var jag som kom på den korkade iden om att vattenfylla kajaken. Grattis DANNE!

Läs mer om eskimåsväng här DANNE! (Lägg märke till att syftet är att kajaken INTE ska bli vattenfylld)



Trots min ovilja för vatten var jag nog mer i närheten av det än jag någonsin trodde jag skulle vara. I vattnet, på vattnet, bredvid vattnet. Och det lustigaste var att jag uppskattade det.

Jag uppskattade vatten!

Vad jag mer uppskattade var alla trevliga, underbara och fascinerande människor jag fick möjlighet att lära känna. Tack fina ni.
Underbara öppna och härligt levnadsglada personligheter.

Och har jag inte helt fel ses vi igen.
Våra vägar har mötts, korsats och spinner vidare...

Personlighetstest

Min syster Sofie hade gjort ett personlighetstest från Saras blogg.

Intressant tänkte jag.

Mitt resultat:

Din personlighetstyp:

Kreativa, handlingskraftiga och snabbtänkta. Duktiga på många saker. Tycker om att debattera och kan vara angelägna om att få sista ordet. Entusiatiska över nya idéer och projekt, men kan brista i förmåga att hantera vardagliga rutiner. Oftast frispåkiga, uppriktiga och bestämda. Uppskattar att umgås med andra och är själva stimulerande sällskap. Utomordentlig förmåga att förstå komplicerade koncept och finna logiska lösningar på problem.


Kärriärer som skulle kunna passa dig:

Entreprenörer, jurister, psykologer, fotografer, konsulter, säljare, skådespelare, ingenjörer, forskare, uppfinnare, marknadsförare, programmerare, komiker, analytiker, kreditrådgivare, journalister, psykiatriker, PR-ansvariga, designers, skribenter, artister, musiker, politiker.

Nå vad tycker ni? Är det jag? Jag själv lämnar resultatet okommenterat...

Gör testet själv HÄR

Stulen bil

Kom till jobbet inför nattjobb. Fick veta att en av hemtjänstens tre bilar blivit stulen under natten. Den vita. (Ford- självklart tänkte jag)

I detta lilla samhälle. Jösses, vart är världen på väg tänkte man.

Saken polisanmäldes.
För att sedan upptäcka att den inte alls var stulen.
En av medarbetarna hade tagit den till en boende, glömt bort bilen,
gått hem, hängt in nycklarna i skåpet som vanligt och...

Ja, vips så var den inte längre stulen. Men är en anmälan gjord är en anmälan gjord. Och trots att bilen stod där så fint och väntade på att bli hämtad, fick enbart polisen bärga hem den till sig för att avskriva anmälan.

Ja, jösses, vart är världen på väg. Ska man behöva ha så mycket i sitt huvud så att man iskallt glömmer bort att man åkte bil?

Ja, jösses, vart är världen på väg?

Hovslagarrock i Falsterbo

Hovslagarrock när den är som bäst
Hovslagar-SM Falsterbo 2008

      
Team Molly: Tobias, Henrik, James, Jocke
Till vänster Team Mollys favvorumpa (aldrig stilla)
Till höger Nelly, the one and the only Mustadmascot

Från ax till limpa- ett hantverk som imponerar

Smide när det är som bäst (mest)
           

Ett handarbete i allra högsta grad
     

Slutresultatet, en 6:e placering och klättring uppåt i bedömningsgraderna sedan sist
 

Eftersvettningar 

Min bästa väns bröllop

En mycket lyckad tillställning. Charlotte gifte sig med sin underbara skotte Nick, och nu ska de leva lyckliga i alla sina dagar. Hon var så otroligt vacker min underbara vän så det tårades i mina ögon.

Se och njut!

    

Och något som fick mig att gråta ännu mer var att jag nu fick veta att Tim (också skotte) nu friat till min allra bästa barndomsvän Alida. Bröllopet ska äga rum den 20 september. Och jag blir tårögd nu när jag tänker på det också.

Här får ni en försmak genom bilder från bröllopet på ett vackert par nummer två!

Se och njut lite till!

       

                                                                                                      Till höger brudens föräldrar
                                                                                                        (min underbara extra familj)

Lycka till mina älskade vänner! Ni vet vad ni betyder för mig. Tack alla för att ni finns. Kram

Säg fina du

Ur www.baccus.blogg.se   (länk direkt till inlägget)

"Så, ta för många foton, skratta för mycket och älska som om du aldrig blivit sårad, för om du så bara grubblar i 60 sekunder, är det en minut av för evigt förlorad lycka.
Hitta en kille/tjej som säger att du är vacker och inte att du är bra, som ringer upp dig även om du slängt på luren, som stannar uppe bara för att se dig sova.
Vänta på killen/tjejen som kysser dig i pannan, som har lust att visa upp dig för hela världen om du så bara var iklädd en säck och som håller din hand inför sina vänner.
Vänta på just den som regelbundet påminner dig om hur mycket han/hon älskar dig och om vilken tur han/hon har som får vara med dig. Vänta på den som säger till alla sina vänner: ' Det är hon... ' "


Säg fina du...
Är det inte så här?
Är det inte perfekt beskrivet?
Säg är det inte så här det är i alla filmer?

Veckan som gått

Jobbar natt hela veckan. Och för att inte få tråkigt så tyckte jag att det var lika bra att jobba lite extra kväll också. Och så lite av det vanliga jobbet med att hålla träningar.

Den här veckan har jag nog utan att överdriva jobbat 80 timmar på fem dagar.

Och veckan avslutas med bravur då jag direkt efter att jag går av natten fredag morgon sätter mig i bilen och åker ned till Sveriges största sommarhästfest nere i Falsterbo. Att jag började veckan med en helg i Smögen gör ju det hela ännu mer spännande.

Men vad vore livet utan spänning?

Och vad vore livet utan alla mina vänner som smågnäller för att de tror att jag övergett dem? (puss på er)

Och vad vore livet utan min korrekta och sanningsenliga blogg?

Med lite gladlynt ironi bland mina rader, och inte fullt så mycket att läsa mellan dem som vanligt avslutar jag nu.

PÖSS

11 juli 2007

"Jag har nämnt...
...sanningens spel förut här i bloggen. Nämnt att vill ni vara mig nära så får ni spela sanningens spel.

Jag har just insett, att sanningen för en person kan vara lögn för en annan.

Är det lögn att tiga?
Är det sanning att berätta? 
Är det lögn att berätta?
Är det sanning att tiga?

Var går gränsen mellan sanning och lögn? Skapas gränsen av följderna händelsen ger? Är det först då man kan se vad som är sant eller falskt?
När personens hela liv abrupt rycks upp med rötterna, då är det inte en schysst sanning, eller kalla det osanning eller lögn...

Livet är inte svart eller vitt.
Allt är inte sant eller falskt.
Men en bra måttsticka bör nog ändå vara att tänka steget längre och se hur det påverkar människan i fråga.

Så snälla ni... fortsätt spela sanningens spel med mig, även om ni inte alltid känner er som vinnare.

Våga lev i gråzonen."

Och förlåt, jag förstår, men jag trodde inte det om Er. Ville tro att Ni kände mig bättre än så.
Jag känner mig sviken.
Så förlåt.
Förlåt.

Axplock

22 januari 2007

För sanningens skull...
...ger jag mitt liv.

För sanningens skull...
...ger jag ditt liv.

För sanningens skull...
...tar jag mitt liv.

För sanningens skull...
...har jag mitt liv.

Kära sanning. Lev med mig, ge av dig, ta av mig. Vill inte vara utan dig. Älskar dig!

Vem ska jag tro på?

Lyssna på texten

"Ännu en dag. Jag vaknar upp igen. Naken vid min TV som visar jorden
Som i en film. Visst är det skönt att ha det så. För jag vet ju vad som pågår men inte hur det slutar.

Vem ska jag tro på, tro på, tro på när tro på när allt är så här, & ingenting vi nånsin med nåt menar.
Vem ska jag tro på, tro på, tro på när tro på när allt är så här? Jag hoppas ändå på ett lyckligt slut.

Och ungefär så här känner jag mej idag.
Jag undrar om nån ser, undrar om nån ser, att clownen inte ler? Jag undrar om nån hör, undrar om nån hör, att explosioner inte stör?
Eller är allt bara cyniskt av ensamhet? Vill så gärna tro, men i en film som liknar den som finns, börjar resan nu nå mot sitt slut. För hjältarna har redan dött av avundsjuka, svek och sorg.

Vem ska jag tro på, tro på, tro på när tro på när allt är så här, & ingenting vi nånsin med nåt menar.
Vem ska jag tro på, tro på, tro på när tro på när allt är så här? Jag hoppas ändå på ett lyckligt slut.

Vem ska jag tro på? Är jag cynisk av ensamhet? Vems är vår hand nu? Ingen vet...

Så vem ska jag tro på?
Så vem ska jag tro på?"


(Di Leva 1987)




Jag kan förstå, men jag trodde det inte om Er

Den mörka djupgröna stadigheten

Känslan

är grön... Mörkt, djupt grön. Den Är inte elak, inte arg, inte orolig inte kall. Den är varm. En synonym till kärlekens djupaste blodröda grepp. Men den är också krypande, vankande, vinglande.

Den är inte min. Den är lånad. Den finns bara då jag finns i det jag längtar efter. Det handlar inte om kärlek, nej inte om det blodröda greppet. Det handlar om den djupt gröna färgen. Den är stor och stadig, men vinglar då den försöker stå.
Jag längtar så. Jag vill hjälpa den mörkt djupgröna stadigheten att stå utan att vingla. Men det är inte jag som ska göra det, det är inte hos mig det finns. Den djupgröna stadigheten vinglar för att de som stöttar den bara kan stötta den om det blodröda greppet finns där.

Jag hoppas och kämpar för att den djupgröna stadigheten ska kunna stå själv. Ingen skulle bli lugnare, gladare, tryggare och lyckligare än jag då.

Den djupt gröna färgen finns inte i min värld, men jag har fått se, jag har fått känna och jag har fått uppleva den, och nu kan jag inte släppa den. Den var för underbar. Underbarare än all kärlek jag någonsin känt av, ärligare än all vänskap som någonsin funnits, klarare än all tro jag någonsin levt med. Jag KAN INTE släppa den. Jag KAN INTE...
 
Tack snälla ni som just nu ger mig all underbar djupgrön stadighet. Om ni bara visste, om ni bara insåg hur mycket det ger mig, hur mycket den gröna färgen innebär för mig. Ni har den, alltid. Då blir det svårt att förstå vad det innebär att aldrig ha fått leva med djupgrönt, aldrig se djupgrönt och aldrig få känna på en djupt grön färg.

Jag är lycklig för att ni har den, men jag kan inte låta bli att bli avundsjuk. Nej, jag kan verkligen inte... Varför? Hur kan det djupgröna frammana avundsjuka hos mig när inte ens det blodröda lyckats med det? Jag gillar inte avundsjuka. Det leder aldrig till något gott.

Snart måste jag lämna tillbaka den mörkt djupgröna stadigheten...

Bryggor på land

Bryggor på land. Är det inte alltid så, att bryggor är på land?

Att se verkligheten ur olika perspektiv kan ibland hjälpa till att skapa förutsättningar
Att se sanningen ur olika perspektiv kan ibland hjälpa till att skapa förutsättningar
Att se livet ur olika perspektiv kan ibland hjälpa till att skapa förutsättningar


Smögen och Kungshamn.
Några underbara människor, med en underbar personlighet lät mig vara mig själv.
Det är inte ofta man träffar på de där guldkornen. Ni vet de där som man kan ta in i sitt hjärta direkt.
Skratta med fast man inte känner varandra.
Gråta med fast man inte känner varandra.
Chansa med fast man inte känner varandra.


Tack Ni fina.
Tack Ni underbara.
Tack Ni ljuva.

Min fasad föll för en sekund. Och ingen bad mig sluta med det.

Det är inte ofta man träffar på de där guldkornen

Andra människor och så jag

Tänk om jag kunde vara lika förstående och inte döma mig själv på samma sätt som jag försöker förstå och vara gentemot andra.
Varför är jag hårdare mot mig själv?
Tänk om jag kunde tänka så som jag brukar i sådana lägen "det finns säkert en anledning till att hon gör som hon gör, jag vet inte hela sanningen, jag känner inte hennes tankar och känslor, så vem är jag att döma"
Varför är jag hårdare mot mig själv?
Kanske för att jag tror mig veta hela sanningen och känna alla mina egna känslor när det kommer till mig själv. Antagligen en farlig tro.
Varför är jag hårdare mot mig själv?

En psykolog sa till mig en gång "varför är du inte mot dig själv som du är mot människor runt dig?"

Jag har funderat länge på det

Jag är mot människor som jag vill att de ska vara mot mig. Men jag behandlar inte mig själv på samma sätt. För mig gäller speciella regler. Hårdare regler, högre mål och större krav. Vill man bli bra får man sikta på att bli bäst så kanske medelvärdet hamnar på bra. Logiskt. Jag vet. Men den mest känslomässiga dumhet jag någonsin skapat.

Flicka lilla, inse, se och förändra.

Men måste jag verkligen det? Det går ju rätt bra nu...

Konstanta sanningar

Man ser på sig själv på ett speciellt sätt. Ja så är det

Ibland skriver jag inte punkt efter saker eftersom det finns mer att läsa mellan raderna. Ja så är jag

Dolda tecken och svaga nyanser av hemligheter är väl genomtänkt nedtecknade i det jag skriver. Ja så är man

Man ser på sig själv på ett speciellt sätt. Ja så är det


Men synen man har på sig själv, är inte något man ska räkna med vara konstant.

Konstanta sanningar existerar inte.
Den äkta sanningen är den som vågar vara variabel.
Den äkta sanningen är den som vågar vara den storhet som förändras.

 

Jag är inte heller en konstant typ, så varför är jag chockerad? Varför är jag förundrad? Jo, därför att jag inte kunde förutspå det. Därför att jag inte kunde se det komma. Därför att i mina normer och regler i livet så har detta inte existerat. Och det innebär att jag hittat en svaghet hos mig själv som jag plötsligt blir tvungen att acceptera, lära mig hantera, utvecklas med och lära mig något av. Att jag inte borde ha låst mig vid en konstant sanning, skapad av livets normer och regler.

Att tro att man var skyddad från påverkan av normer i samhället är en farlig tro. Det inser jag nu. Jag var inte förberedd på det. Men jag vet ju att jag är en människa som påverkas av allt människor påverkas av. Och normer är en sådna sak. I vissa lägen påverkas jag mindre, jo...men i andra är jag just som alla andra. Denna klassiska norm finns hos alla. Och jag har just insett att jag inte följt den. Och ännu värre. Att jag trott att jag aldrig skulle strunta i att följa den.
Välkommen tillbaka till livet flicka lilla! Vad har jag trott om mig själv?


Tack gode gud att jag inte dömt någon som inte följt samhällets normer. Och snälla, känner ni er dömda av mig, låt mig få veta det.

rik om du vill

Tankar på djupet utifrån mig själv som journalist, mamma, socialpsykolog, egen företagare och människa. De viktigaste orden är de du själv läser på de blanka raderna...

RSS 2.0